Tretton lyktor

Bjúgnakrækir hänger i rökhusets bjälklag där han brukat ta vad andra arbetat för. Nu fäster han bärlinor medan byborna håller emot nedanför. Ingen låtsas att de plötsligt litar på honom. De provar varje knut.

Lyktorna är olika. Någon är av järn, någon har hornskivor, en tredje är en väl skyddad lampa som fått ett extra tak. Alla kan öppnas så att en slocknad veke kan tändas från en annan. Kertasníkir kontrollerar dem två gånger.

Ketkrókur kommer med moderns order: elden ska hämtas nu. När han ser förberedelserna förstår han vad bröderna avser. Han griper Stúfurs arm, men släpper när tretton par ögon vänds mot honom. Han tänker följa med. Vem han tänker hjälpa säger han inte.

Runa tänder den första lyktan. Ljuset i huset bakom henne förändras inte. Så går de från härd till härd tills tretton små lågor rör sig mellan byggnaderna.

Vid den sista dörren väntar Gluggagægir. Han har tittat ut i stället för in. I snön på andra sidan byn finns avtryck stora som badkar. Katten har lagt sig över den vanliga vägen till berget.