Modern vid grytan

Grottan är varmare än något hus i Eldvik. Vid ett långt bord sitter tretton vuxna söner med skålar och redskap inom räckhåll. Ingen börjar äta. Grýla står vid härden med handen över sin stav.

Hon ser först på Runas tomma händer. Sedan på dina. ”Ni kommer för att få mer.” Det är inget frågetecken i hennes röst.

Runa ber att få höra avtalet igen. Grýla för fram grytan så att järnet skrapar över sten. På utsidan finns orden: NÄR TRETTON LÅGOR ÅTER BRINNER VID MIN HÄRD. Fortsättningen försvinner under en tjock kant av sot.

”Hela elden”, säger Grýla. ”Ni har värmt er med min.” Hon fyller sin egen skål. Sönerna börjar genast äta.

Längst in sitter Leppalúði med slutna ögon. Ändå stannar hans hand när Runa frågar om han var med den där natten. Under bordet rullar en liten träskål mot din fot. I den ligger en bit trä med ett ord ristat: KANTEN.

Ni får gå innan mörkret tätnar. På väg ut ser du Grýla lägga tretton kalla järnringar runt härden. Varje ring är stor nog för en lykta. Inte för en bys vedförråd.