Ett fönster utan ljus

Det är det mörka fönstret du minns. Alla de andra husen håller en låg, gul låga bakom glaset. Det trettonde står svart mot snön.

Runa finner dig på stigen med ena handen hårt kring väskremmen. Hon frågar inte varifrån du kommer. Hon frågar om du har torrt fnöske. När du nickar tar hon dig till huset utan ljus. Där sitter en familj tätt tillsammans under filtar. Härden har slocknat, och ingen vill låna dem glöd.

Förra vintern dog byns eldar under en storm. Runa gick upp i berget och kom tillbaka med tretton glödande kol. Grýla hade lånat dem värme. Nu hade ett bud kommit: vid midvintern skulle alla tretton härdar tömmas och elden återlämnas.

”Det var inte det hon sade”, säger Runa. ”Men jag minns inte varje ord.”

Du tar ett brinnande vedträ från hennes hus och tänder den kalla härden. Inget annat hus blir mörkt av det. Runa står alldeles stilla medan elden tar sig.

Utanför upphör vinden för ett ögonblick. Från berget hörs ett långsamt slag, som när en stav möter sten. Runa hämtar sin sjal. Ni behöver se vad hennes löfte faktiskt säger.